Lerkots krönika: Farväl min älskade

När en älskling lämnar oss är det inte utan att man fäller en tår. Jag gick och köpte henne på ICA-Tornet förra veckan och även om hon i vanlig ordning kostade tre kongolesiska barns skolgång så kändes det värt det. Sista numret av Super PLAY stod där i tidningshyllan och tittade sorgset på mig. Det var lite som en dumpad brud i desperat behov av att få glömma allt det gamla och hitta en ny kärlek i livet. Som den gentleman jag är kunde jag inte gärna låta bli.

Tre fjärdedelar av alla svenskar som spelar aktivt har vuxit upp med Super PLAY. Tidningen höll på knasigt länge, alla minns väl när man kunde heta Mats och ändå vara så hipp att man fick skriva om den senaste flugan, Internet. I dag är samtliga vid namn Mats fyrtiofem bast eller uppåt och som vi alla vet upphör fascinationen för det nya samma dag som man inser att livet börjar lida mot sitt slut och att man kanske ska göra det bästa av vad man har istället.

SP hade alltid en sund livssyn, klart avlägsen frÃ¥n min egna trista ”allt är bra som det är och som det alltid varit”-filosofi. Istället tycktes redaktionen vara överens om att ju fler världar man ser, desto fler världar förstÃ¥r man. Trots att man tog enorma risker varje gÃ¥ng man prövade nÃ¥gonting nytt sÃ¥ var man aldrig rädda att försöka.

”Klart avlägsen frÃ¥n min egna trista ‘allt är bra som det är och som det alltid varit’-filosofi”

På slutet var layouten lite väl rörig. Det var rutor med text kors och tvärs, bilder som liksom slogs för sin egen plats och ja, det var helt enkelt kaos, lite som om en treårig blindskoleelev hade hört lite tugg om grafisk formgivning och sedan dragit några mer eller mindre kompetenta gissningar om hur seende folk önskar ha det.

Tomhet och saknad är en vidrig sak att känna. Själv blev jag dumpad av min flickvän igår. Det var nästan lika hjärtskärande som beskedet om Super PLAYs nedläggning.

När tomhet och saknad tar överhanden försöker vi fylla vår vardag för att känna glädje igen. Nästa månad kommer jag att köpa Level (Gamereactor rör jag inte med en tång) istället och även om det inte är riktigt samma sak så kommer smilgroparna fram igen bakom de gråa molnen som just nu tycks finnas överallt; på hyllor, i lådor, i travar på golvet, i kylskåpet, i sängen och i skafferiet.

Att förlora någonting man älskar är härdande men vi bör aldrig glömma att det alltjämt är en förlust. Om du livnärt dig på att spela Warcraft III så kommer det att få konsekvenser då Starcraft II kommer. Har du en gång köpt en spelkonsol för tusentals kronor så kommer det kännas tungt och ledsamt när dess era är över.

”Tids nog gör vi det ändÃ¥, precis som alla med namnet Mats”

Det gäller att hålla sig uppdaterad och motiverad, att aldrig låta sig stanna i utvecklingen. Tids nog gör vi det ändå, precis som alla med namnet Mats, men då är livet i princip redan över och vi kan inte förvänta oss att ha mer kul efter det. Man ska ta tillvara på vardagen och faktumet att man fortfarande är intresserad av vad som händer runt en.

Sedan kan vi sitta där om femtio år i mormorsgungstolen bredvid farfarsklockan och nostalgiskt drömma oss tillbaka till tiden då det inte längre var bättre förr. Ni vet, på den tiden då Super PLAY stod i tidningshyllan och Gamereactor var ett slags strävt, blödningsframkallande toalettpapper endast nyttjat i kinesisk tortyr.