Lerkots krönika: Byt aldrig kärlek mot öl

Jag satt halva veckan och väntade på ett paket som skulle komma med posten. I det paketet skulle det finnas en film som jag skulle recensera för en slavdrivarsida ungefär som den här fast med betoning på film. I mitt rum satt jag och rullade tummarna, först framåt och sedan bakåt, sedan lade jag mig ner på sängen och försökte räkna får innan kännedomen om fårens totala frånvaro från mitt rum gjorde sig plågsamt medveten.

Så en dag kom plötsligt brevbäraren lika munter och snabb på fötterna som vanligt, och den här gången med ett gult paket i handen. Snabbt öppnades förpackningen och voila, en helt meningslös vampyrkomedi med lesbiska blodsugare var redo att köras i den DVD-spelaren som står där det en gång stod ett Wii.

Finns det någonting en man hellre önskar än en riktigt läskig jävla film med heta, nakna lesbiska brudar som ständigt och jämt är på varandra med sina spetsiga ”exotisk hjort”-tänder och sina iskalla, manipulativa fingrar?

”Heta, nakna lesbiska brudar som ständigt och jämt är på varandra”

Tro fan det, efter en och en halv timmes plågsamt tittande funderade jag på varför i hela helvete jag sålt mitt Wii för att kunna köpa öl, för att med den ölens hjälp sedan kunna ragga upp ett par sexiga hyndor på något sunkhak här i Lund.

Du kan komma hit med din förbannade musikspelare och spela någon skränig rock eller någon hissmusiksjazz a la Miles Davis och visst kan du komma hit med en DVD-film, be mig sitta tyst och sedan glo på något halvkasst b-skådespeleri till tonerna av överdådig stråkmusik men det kommer aldrig någonsin bli lika enkelt och kravlöst som att dra igång tv-spelet och sedan döda varenda jävel som föreslagit den korkade idén att syssla med någonting annat en hemmakväll.

De senaste dagarna har det uteslutande blivit tv-spel. När flickvännen var här fick hon gå och lägga sig utan min arm runt henne, hon fick ligga där och frysa och drömma om Johnny Depp medan jag satt och sköt på badkarsliknande robotar i gamla Insomniac-shootern Disruptor till Playstation. Och skulle polarna hitta på djävulstyg inne i staden fick jag lämna återbud, för mitt sjukhus på Theme Hospital tänkte inte bygga sig självt.

Vissa dagar kan det kännas vettigt att ha sålt sin sista konsol, att ha nöjt sig med emulatorer. Sedan saknar man henne, hur hon brukade le mot mig när jag stoppade in den senaste FIFA-inkarnationen i henne. Det kändes nästan lite snuskigt ibland och jag rodnade en smula, men det var okej när det bara var hon och jag och ingen annan som såg på.

”Sedan saknar man henne, hur hon brukade le mot mig när jag stoppade in den senaste FIFA-inkarnationen i henne.”

Den där dagen när jag till Game var en fruktansvärd dag. Inne i butiken såg somliga på mig med nedlåtande blickar. ”Hur kan du bara ge upp sådär? Hur kan du ge upp den du älskar för tillfälligt nöje på krogen?” undrade den förvirrade kärringen som tillsammans med sin dotter virrade runt bland hästspel som Horsez och Ultimate Horse Fighting 2004. ”Nudu, nu är det min tur att fylla din käresta”, tänkte ett slyngel till unge som lutade sig över disken. Jag morrade när jag gick ställde mig bredvid honom och antingen förstod han min poäng eller så trodde han att jag var helt jävla dum i huvudet, oavsett vad så flyttade han på sig.

- Det är dags att överge den här lilla kärleken tror jag, vi fungerar inte så bra ihop, det saknas någonting, sa jag.
- Jaha, sa killen bakom disken. Var spelen inte bra nog eller…?
- Det här handlar inte om spel, det är något större än så. Den kemiska attraktionen fanns inte där. Kommer du ihåg Sega Master System som luktade så där härligt tändstickeaktigt när man låg där på golvet och luktade på den?
- Nja, jag var nog inte född då…
- Eller Playstation 2, en riktig rejäl jävel med big black booty. Inte flickvänsmaterial kanske och kanske inte det hetaste man kunde hitta, men visst fan var hon en god vän. En riktig lirare. Men hon här? Nej, det funkar inte längre. Vi måste skiljas åt.

Numera har jag en mänsklig flickvän som substitut till mitt tv-spel. Hon är mer åt det traditionella hållet med runda höfter och allmänt schyssta former, men hon saknar den där anspråkslösheten och lättsköttheten som mina tidigare partners kunde erbjuda.

Så innan ni tar det där steget att sälja er älskling för att köpa lite öl och skaffa en flickvän; tänk till en gång till, ni kommer att sakna henne och vem vet, kanske kommer hon sakna er…