Klockan slår snart 1 på natten, jag sitter framför datorn och känner mig sådär småmysigt sentimental. Det beror dock inte på den mediokra Dan Swanö-proggrocken jag för tillfället lyssnar på, utan bloggen Alice and Kev. Jag hade länge tänkt läsa den, men bara inte kommit mig för. Så idag (eller ska jag säga inatt) refererades den i en artikel jag hittade, vilket ledde till att jag satt i en halvtimme och streckläste, ovetande om världen kring mig.
SÃ¥ vad är dessa tokerier? Jo, det är en blogg som dokumenterar de tvÃ¥ hemlösa Sims 3-karaktärerna Alice och Kevs liv. Fast vid närmare eftertanke är blogg kanske fel ord, dÃ¥ det egentligen är en (för att citera författaren Robin Burkinshaw) ”historia om hemlöshet i The Sims 3, pressenterat ur ett bloggformat”.
Det kanske låter hemskt pretentiöst (vilket, det på många sätt säkert är), men vad gör det? Alice and Kev är både en känslosam berättelse och ett testamente för att spel med sin interaktiva (och i det här fallet spelardriva och icke-linjära) natur kan användas för att skapa upplevelser starkare än något annat medium.
Nu har jag dock rabblat på tok för länge, så gå hit för att läsa den fantastiska historien.
Läste precis hela skiten, mycket intressant! Skulle kunnat vara en film eller en kort novell.