Förra årets största kontrovers som du troligen inte gav två skit om gällde RapeLay, ett ganska mediokert japanskt porrspel där du våldtog tjejer. Vardagsmat i öst med andra ord. Tyvärr råkade det komma upp på amerikanska Amazon, vilket gav upphov till en moralisk REAG av Kiss-liknande proportioner.
Men som sagt var det aktuellt förra året, vilket gör att du kanske undrar varför jag skriver om det nu. Innan jag svarar tänker jag dock ställa samma fråga till TV-stationen CNN, som under dagens morgonprogram visat ett (visserligen ovanligt bra) reportage om spelet.
[via Dtoid]
I-I-I WANTED TO TRY AND SEE WHAT IT WAS LIKE
Allmänt citat som alla använder när de gör något som de tycker är moraliskt fel.
Jag är kluven. I regel stödjer jag inte censur, men jag ser behovet för att förhindra pedofili och andra mycket skadliga sexuella vridningar – exempelvis sådant där våldtäkt är ett godtagbart alternativ. Jag försöker skilja mellan våld i spel som GTA och pornografiskt innehåll i spel som, ja, RapeLay, vilket är svårt. Våldtäkt är oerhört tabu och för en bra anledning, men borde inte mord på oskyldiga, civila, what have you vara lika tabu?
Jag tror dock att det handlar om någon slags smakfullhet i det hela. Våldet i GTA tjänar för att tillhandahålla en adrenalinrush, inte för att känna att det är kul att ha ihjäl civila, eller för att blod är fint. Jämför med till exempel Postal och du har en helt annat upplevelse. Kan man påstå att ett "smakfullt" våldtäktsspel skulle vara acceptabelt? Kanske.
Som sagt, jag är kluven.
Knepig fråga, det där. Om jag skulle kritisera någonting i spelindustrin – eller nöjesindustrin i stort, eller samhället överhuvudtaget – så är det normaliserandet av fysiskt våld. Undantaget ett par spel under de senaste 15 åren, så är mördandet av en ofantlig mängd människor ett krav för att vinna i de flesta spelgenrerna. Sexuellt våld är inte normaliserat på det sättet, vilket är anledningen till att debatten förs nu.
Frågan blir vilket sorts våld som vi vill tillåta i spel. Det finns en hel del spel med starka våldsinslag som folk kanske ändå inte skulle anse "korrumperade karaktären" hos spelarna. Jag tänker här främst på när spelaren placeras i (amerikanska) soldaters skor, och arbetar för ett bra (amerikansk) ändamål. Men sedan finns det spel där man spelar på "fel" sida av det moraliska spektrumet – på samma sätt som man skulle göra, om man spelade som en våldtäktsman. Det är här man måste bestämma sig hur man ska ha det. Antingen tillåter man utflykter till denna "förbjudna sida", i olika former, eller så gör man det inte. Hyckleri blir det först om man tillåter en sådan sorts våldsutövning, men förbjuder en annan.
Ett bra exempel är kanske Hitman-serien, där man vid varje uppdrag har som uttryckligt mål att ha ihjäl en annan person. Föreställ er ett spel där man vid varje uppdrag har som uttryckligt mål att utöva sexuellt våld mot någon, vilket i sin tur kräver samma planering som i Hitman-spelen. Det är här moralen gör det hela krångligt, eftersom den ena typen av våld mer eller mindre är accepterad av samhället medan den andra inte är det. I det första fallet så säger vi att "vuxna människor kan skilja mellan spel och verklighet", medan det inte alls tycks vara lika självklart i det andra fallet. Då är spelarna "potentiella våldtäktsmän", eller åtminstone perversa.
Jag förordar inte våldtäktssimulatorer, för jag har själv svårt att se hur de överhuvudtaget skulle kunna utgöra bra spel. Såvida det inte finns någon mer substans i dem utöver våldet – som det finns i Hitman, eller GTA, eller andra likande spel – så är det i grund och botten bara ett våldtäkts-Postal, och bör föraktas lika mycket. Men om det kommer ett spel med sexuellt våld och substans, då tror jag att vi måste tänka igenom våra fördömanden närmare.
Fast jag undrar om du inte slår huvudet på spiken när du nämner förnedring. I västerländsk kultur – och i all kultur, egentligen – finns det fortfarande ett subtilt inslag av heder, även om det tar andra former än förut. Att stå upp för sig själv, vara en god medborgare, med integritet och stolthet – att bli skjuten då är inte så farligt, på något vis, för då dödas man med hedern i behåll. IRL är det förstås fortfarande lite, hm, problematiskt, men i kulturen finns det inga problem med att dö så länge man dör på ett värdigt sätt.
Men när det kommer till våldtäkt, då kommer förnedring in i bilden. Vad är mer förnedrande, mer moraliskt nedbrytande och mer integritetskränkande? Jag undrar om det inte är det som man får den här typen av starka och oförklarliga reaktioner mot. Så känner jag mig lite i alla fall; jag känner starkt emot det, men jag har väldigt svårt att rationalisera och förklara det på ett logiskt sätt, utan att vara en hycklare det vill säga.
Samtidigt tror jag också att man i dagens samhälle är mer vältränad att förpassa sina adrenalinkickar än man är sina, tja, testosteronkickar. Sex är fortfarande något vi som en kultur gömmer undan, medan våld är accepterat så länge det sker enligt vissa former. Därför har vi en kultur som låter oss skilja mellan spel och verklighet när det kommer till våld, som låter oss veta vart gränsen går. Jag tror att kulturen har en annorlunda syn på perversioner och sex, och att det är svårare för människor att verkligen dra gränsen mellan rätt och fel – därav sexual harassment, därav alla dessa problem.
Vem vet – japanerna kanske är lite bättre på det. Japanerna kanske är bättre på att dra den där gränsen, och det kanske är därför det är lättare att svälja sådana produkter på den japanska marknaden.
:DDDDD
Helt rätt! Clas har skådat ljuset.