Hype-kungen Peter Molyneux fortsätter höja förväntningar och under X10-mässan sade han att Fable 3 blir ”seriens mest innovativa tillskott”. Främst tre nyheter har introducerats, vilka kan delas upp i beröring, weapon-morphing samt Kingdom ruling.
Den första aspekten handlar rätt och slätt om interaktion med andra – liksom tidigare kan du gifta dig, ha barn, resa med en animalisk följeslagare och mycket annat. MÃ¥nga förbättringar har dock gjorts pÃ¥ omrÃ¥det: Hunden liknar mycket mer en hund och ser han en kanin, kommer din trostjänare börja jaga den. Frun lär vara oroad över barnen och under Molyneux senaste session blev hans dotter kidnappad – varpÃ¥ hustrun tvingade sin man att leta efter henne.
AI blir därmed en viktig del av Fable 3, vilket Peter redovisar genom att ta sin dotter till pubben. Vid dörringången stannar hans barn och proklamerar att mamma inte vill att han ska dricka. Förutom vackra scener kan detta leda till skräckinjagande scenarion. Under en omgång valde Peter att gå fram till en hemlös och lova denne en middag. Istället förde han den intet-ont anande till en fabrik, där han skulle bli såld som slav. När reseparet närmade sig fabriken förstod den hemlösa vad som skulle inträffa, och bad följaktligen för sitt liv.
Weapon-Morphing
Beroende pÃ¥ dina val förändrades ditt utseende i tvÃ¥an – där allt frÃ¥n horn till ärr förekom. Till uppföljaren har Lionhead skruvat upp volymen och även tillämpat premissen i din vapenhantering:
”Weapons morph from boring things when you first pick them up to really interesting things depending on the way you use them,”
Allt frÃ¥n texturer, färger och inskriptioner baseras pÃ¥ dina val, men även längd och skarphet hämtar formas av din stridsstil. Svärdet kommer antingen lysa eller blöda – beroende pÃ¥ vilken typ av människor du mördat.
Ditt vapen blir därför unikt och det finns flera tusen kombinationer i spelet. Dessa går sedan att byta med andra Fable 3-fantaster, via Xbox Live.
Kingdom Ruling
Den sista innovationen handlar om kungadömet, vilket även är storyns fokus. I Fable 3 spelar du som 2:ans avkomma vid 18-års ålder. Albion styrs av en ondsint tyrann och ditt jobb är att avsluta hans skräckvälde. För att störta despoten behöver du hjälp, och alla som är med dig har egna agendor och förslag på hur riket ska styras.
‘You promised you would eradicate slavery.You promised turn factories into orphanages. You promised to stop childhood labor’.”We are going to make your time as a ruler a little bit tough.”
Herraväldet uppenbarar sig i spelets andra hälft och innefattar både lagstiftande och allmän förstörelse. Genom dina beslut kommer du forma Albion och Peter känner mycket varmt för idén. Tidigare har historien centrerat kring en vek protagonist, som sakta växer sig stark och spöar ärkerivalen. Därefter slutar vanligtvis spelet, men inte i Fable 3. Istället måste man leka vågmästare i rollen som kung, genom att fatta både populära och impopulära beslut, och därmed få både kritik och beröm.
Molyneux avslutar med en referens till dagens USA:
”On the journey to becoming king… the temptation is to promise everything,” he said. ”Then you become king and you realize, ‘Oh shit baby, this is not so simple.
”Look at Obama. He came into power and promised to shut down Guantanamo Bay. It should have been easy, pick up the phone and close it, but it isn’t.”
Med tanke på spelikonens hype-historia bör allt tas med en nypa salt, men kan man bli annat än exalterad?
[via Kotaku]
Väldigt tufft!
Hoppas bara att Microsoft får tummen ur röven och släpper tvåan och trean på pc.
Det känns som att Molyneux styr Lionhead lite för hårt, och att det är mest hans idéer som implementeras, men att inte så mycket mer än dessa utvecklas. Eller, kanske mer troligt eftersom han inte verkar så despotisk, så består Lionhead bara av en massa personer som är som honom, och så är det anledningen till att spelen saknar det djup jag skulle vela ha.
Jag gillar Molyneux och hans Lionhead, och jag tror att de deras out-of-the-box-tänkande gynnar spelbranschen på många sätt. Men åtminstone deras Fable-spel har saknat vissa av de grundläggande kvalitéer som jag förväntar mig av dagens RPG:er, speciellt på den narrativa fronten. Men tänk om man kunde ta Molyneux och placera honom i en studio som faktiskt kunde ge hans spel lite djup utöver de idéer han har. Underbar hypotes: Molyneux hos Bioware. Hans revolutionerande idéer, och ett team som faktiskt kan göra ett djupt rollspel. Episkt.
Men om Lionhead tar sig i kragen och skapar en värld som jag bryr mig om, så behöver jag ju inte önska att Molyneux fanns på en annan studio. Men jag är inte intresserad av att rädda en värld vars invånare hela tiden samlas på torget för att skratta hysteriskt åt mig när jag fiser. Om den typen av berättelse fortsätter, då vill jag ha alternativet att under hela spelet sitta i en liten grotta och fila på ett domedagsvapen. En sex timmar lång QTE som avslutar med ett svampmoln och mitt hysteriska, ondskefulla skratt.
HÃ¥ller med. Lionhead var intressant kanske främst efter Black & White, som var nytt, fräscht och väldesignat. Fable däremot… NÃ¥gra intressanta idéer, men inte mycket mer imho.
Det roliga? Jag såg precis en Gamespot-intervju med Molyneux gällande Fable 3. Där sade han att det inte fanns någon gräns för hur mycket man kunde ladda sina krafter genom att hålla ned knappen. Jag kan faktiskt skapa ett svampmoln med en knapptryckning i Fable 3; och mina förväntningar på spelet dundrade precis upp någon kilometer på min hype-o-meter.
Molyneux:
"The cool thing about these build-up flourishes is that we do not cap their power. So the longer you hold down a button, the more you charge up, you build up your sword or swing, your gunshot or your magic spell. If you were to hold down your button for ten hours, you would get a thermonuclear attack."
Det är så nära min dröm om att ödelägga Albion, som jag tror att jag någonsin kommer. Jag hoppas att nästa Fable utspelar sig i en postapokalyptisk setting, efter att hjälten i trean tröttnade på den utspridda prutthumorn och valde att magi-nuka världen.
*hysteriskt, ondskefullt skratt*