eRepublik är ett väldigt speciellt spel. Genren, eller snarare nischen, som även inbegriper spel som EVE: Online, kan väl mest effektivt beskrivas som en massiv flerspelarssandlåda - och då inte av det slag som inbegriper dagisbarn och gravgunnade meloner. Browserbaserade eRepublik har många lojala spelare, vilket märktes oerhört tydligt efter gårdagens publicering av artikeln på ämnet och dagens följe av positiva kommentatorer. Undertecknad gillar likaså idén med multiplayersandlådor. Verkligen. Jag har säkert blåst lika mycket pengar på sådana som Lagergren inte har blåst på raklödder. Men spelen själva har jag svårare att hålla med. Mina erfarenheter börjar i regel med tron om att utöva makt, att diskutera politik och ekonomi i en fiktiv verklighet som lyder mina villkor, och slutar med att jag slösar tid på att uppehålla ett system som inte vill släppa in mig.
Ta exemplet eRepublik. Spelet erbjuder möjligheter att bli någon slags virtuell miljöpamp, editor come journalist, eller högt uppsatt politiker. Mellansteg finns, förvisso, men de är ointressanta. Det finns en handfull politiska positioner med någon egentlig makt; även om det finns ett parlament finns det i regel många fler potentiella politiker än vad det finns plats för. Likaså gäller systemet för tidningar, där de enda tidningsartiklar som ges egentlig uppmärksamhet är de som lyckas dra åt sig tillräckligt många views för att hamna på en top-10-lista. Liknande system håller även i EVE. Men glöm det konkreta för tillfället; det kan mycket väl ha förändrats sedan jag spelade det för några månader sedan.
Poängen är i alla fall att dessa spel alltid bygger på en simulation som innebär att det gameplay som är fascinerande, intressant, och byggt på en stor skara spelare är förbehållet en liten skara spelare. För att simulationen ska funka krävs det dock att denna stora skara spelare som inte syns på top-10-listan, som inte äger bolagen eller driver partierna, som av mån av tid eller ork helt enkelt inte engagerar sig tillräckligt för att komma dit, håller sig kvar tack vare bilden av att dessa positioner är uppnåeliga.
Skulle man jämnt fördela spelarna över de tre sektorerna skulle varje spelare fÃ¥ ungefär lika mycket makt som den nästa – och därmed skulle alla spelare fÃ¥ ungefär samma gameplay – men den makt som kom ifrÃ¥n att styra pengar, att flytta med ekonomisk politik och skriva uppskattade artiklar – det vill säga, det som är värdefullt och intressant i eRepublik - skulle ha ersätts med att varje spelare fÃ¥r ekonomisk, politisk eller ideologisk makt över tvÃ¥ andra, som i sin tur har makt inom sin egna sektor. Fortfarande intresserad?
För all del, fortsätt spela EVE, eller då eRepublik. Det tar ju trots allt inte så mycket tid att bara hålla igång en karaktär och hoppa in då och då. Det finns gott om potential. Men undertecknad spelar inte spel för att vara underordnad.
Var god notera att ovanstående text är en opinion skriven enbart baserat på herr Kendalls egna erfarenheter och åsikter. Kritik och medhållningar i kommentarerna är välkomnade; men för hatmejl hänvisar vi till simon.a.kendall@gmail.com.
”Liknande system hÃ¥ller även i EVE.” ?
Vad menar du?
”… det gameplay som är fascinerande, intressant, och byggt pÃ¥ en stor skara spelare är förbehÃ¥llet en liten skara spelare.”
Nu kan man gilla mining och tretimmarsroams så
mycket man vill, men faktum kvarstår att det gameplay som gjort EVE känt och som håller det igång är de gigantiska striderna och höga positionerna som går de flesta förbi.
Håller jag inte alls med om, det finns en mycket stor skara spelare som inte ens vill ha med 0.0-sec att göra då de inte ser behållningen i det. Och det enda man missar genom att inte vara delaktig i 0.0 är väl stora, laggiga slag? PvP, mining, missions, osv. finns ju även utanför 0.0.
Jo, mining och missions – vilket mer eller mindre är ytterligare grind. Det gameplay som verkligen utgör en sandlÃ¥da existerar i en annan dimension.
Då får du gärna nöjet att definiera vad en sandlåda är egentligen.
Ett icke-linjärt spel där spelarna kan påverka hur universumet fortlöper. Mining och vanliga missions innefattas inte i detta, då de är statiska varelser som förblir oföränderliga oavsett vad spelaren gör.
Simon menar helt enkelt att sandbox-element – som de stora striderna om territorium eller politikervalen – förbehÃ¥lls till en begränsad klick människor likt eRepublik.
Mining och vanliga missions påverkar universumet i allra högsta grad, om du inte visste det är EVEs ekonomi hel toch hållet spelarstyrd, alltså påverkar självklart mining och missions andra spelare. Om för många minar sjunker t.ex. priset på mineralerna, vilket påverkar priserna på skepp, vilket påverkar vad PvP:arna har råd med, vilket påverkar allianserna i 0.0, osv, osv.
Vilket på sätt och vis bevisar min poäng. Skulle individers egna mining och missions praktiskt påverka marknaden på de sätt du pekar ut, skulle vi få den situation jag skriver om mot slutet av artikeln.
Praktiskt taget har de flesta spelare ingen kontroll eller Ã¥verkan pÃ¥ universumet i sin helhet. Det säger inget om EVE Online i nÃ¥gon annan kontext, och det är ingen demonisering. Men det betyder att det sandlÃ¥degameplay som Filip sÃ¥ vältalt har definerat inte existerar – att den kontroll och pÃ¥verkan är förbehÃ¥llna de som sitter i en maktposition. Övriga spelare har ingen kontroll.
Jag kan inte kommentera EVE, men i eRepublik krävs det inte mycket för att bli ”framstÃ¥ende” inom nÃ¥got omrÃ¥de. Det finns flera exempel pÃ¥ folk som börjat spela och snabbt jobbat sig uppÃ¥t inom ”rankerna”.
Men för att systemet ska fungera behövs en elit och en pöbeln. Man kan inte ha en simulerad demokrati som utgörs av 33% politiker och 66% väljare. För att eRepublik ska fungera behövs mÃ¥nga spelare som av olika skäl aldrig tar till vara pÃ¥ de möjligheter som finns. Det fungerar ju bevisligen, sÃ¥…